| |
|
När grosshandlare Armin Mattson
grundade Nordfalks 1946 bestod
kvalitetskontrollen i
att han gick ner
på lagret när det kommit in en last
kryddor. Där
lyftes en och annan
säck kryddor fram, han stack ner sin
näve, lyfte upp, sniffade och synade.
Idag är det laboratorier
och mikro-
biologi som gäller. Men innan kryddorna
kommer
så långt är
inköparna på plats i världens alla hörn. |

Vanja Jonsson har rest som ensam kvinna runt världen och köpt
kryddor i snart 20 år
|
 |
Vanja Jonsson började på Nordfalks
redan 1967 som VD-sekreterare. Hon
blev tidigt alltmer involverad
i inköpen,
så 1987 gick hon över till att på heltid
arbeta som inköpare. Idag är hennes
ansvarsområde ”övriga
kryddor” vilket
innebär de allra flesta. Hennes kollegor
säger att det inte finns någon i Skandi-
navien som
vet mer om kryddor än
Vanja.
I snart 20 år har hon rest runt i världen
för att syna kryddodlingar
och produk-
tionsanläggningar. Ända tills för ett par år
sedan
reste hon alltid ensam. Nu har
hon oftast med sig någon av kollegorna
på inköps-
eller kvalitetsavdelningen.
– Jag håller på att avveckla mig själv,
säger Vanja
och ler. Det tar många år
innan man har kläm på jobbet
så det är
viktigt att ge kunskapsöverföringen tid.
Det finns ingen utbildning för kryddin-
köpare. Det gäller helt
enkelt att på
egen hand skaffa sig erfarenhet för att
kvalitativt
kunna granska både odlingar
och produktionsanläggningar och lära
sig alla specialvillkor som finns.
Dessutom finns den kulturella biten.
– Man bemöter till exempel inte en
indisk hindu på samma sätt
som en
muslim, säger Vanja |
 |
|
 |
På frågan
om hon stött
på problem eller varit rädd under alla dessa år
när hon rest runt världen som ensam kvinna och förhandlat
med nästan uteslutande män, funderar hon en stund och
säger lugnt:
– Nej, inte direkt. Fast i Guatemala var
det inte trevligt under många år,
när
det rådde inbördeskrig. Jag kunde inte
gå ut ensam
ens på dagtid. Överallt
fanns murar, taggtråd och vakter med
k-pist. Men enda gången jag varit
riktigt rädd var för tre år
sedan i
Indien. Jag vaknade i min gästbungalow
mitt i natten av att någon
smög och viskade utanför fönstret. Sedan blev
det ett oherrans
liv. Det var gap och skrik och bankande på kastruller. Det
lugnade sig
en stund för att sedan ta
fart igen. Morgonen efter fick jag veta
att det
varit åtta elefanter på väg in för
att smaka på den
vackra växtligheten i
trädgården! Senare fick jag veta att en
av nattvakterna på den intilliggande
plantagen blivit dödad av en
tiger.
– Sedan är det ju de där djuren med
fler än fyra ben som
jag aldrig vänjer
mig vid, säger hon skrattande och berättar några
historier om håriga
spindlar och jättekackerlackor.
– Då är jag ju faktiskt rädd!
|
 |
Jobbet som kryddinköpare måste
till
stor del göras på plats, så resor är
en
viktig del av jobbet. Det gäller att
granska varje steg
i processen, inte en gång, utan flera. Man måste kunna
jämföra t ex peppar som växer på en
plats från år till år för att
kunna bedöma
kvaliteten. Är den rangligare ett år än året
innan och hur påverkar det i så fall kvaliteten? Dessutom
ser samma krydda olika ut på olika växtplatser och
man måste lära sig attavgöra om och hur det påverkar
smaken.
Det är också viktigt att se hur
odlarna sköter om kryddorna under
växtperioden, hur de gödslar, vattnar,
skördar och torkar. Hur
hygieniskt de
arbetar m.m. De tropiska kryddorna
odlas oftast inte på stora
plantager
som andra grödor, exempelvis frukt.
Kryddorna odlas av småbrukare som
har kanske ett femtiotal peppar-
rankor,
några nejlik- eller muskotträd
och ett antal kaffebuskar.
Sedan fortsätter granskningen med
att se hur uppköparna hanterar kryd-
dorna
och slutligen exportörerna.
Exportörerna har en viktig roll eftersom
de ofta ansvarar för rensning och eventuell värmebehandling, två steg
som är viktiga för kvalitetssäkringen.
– Värmebehandlingen har blivit väldigt
mycket bättre under
de sista åren,
förklarar Vanja. Nu känner man i
princip ingen smakskillnad på värme-
behandlade kryddor jämfört med
obehandlade. |
|
 |
När kryddorna
väl är
hemma väntar omfattande kontroller. Först på Santa
Marias egna labora-
torium och sedan på oberoende institut.
EU-lagstiftningen kräver omfattande säkerhetskontroller,
vilket Vanja tycker är bra.
– Det ger ju konsumenterna bättre och
säkrare produkter, säger
hon. Och det som är bra för konsumenterna är bra för oss.
Perioderna mellan inköps-
resorna är tiden när
Vanja gör själva
uppköpen.
- Jag har som princip att aldrig köpa när jag är på plats,
det gör jag efteråt när jag fått smälta all information
|
 |
Vanja berättar att tsunamin
aldrig nådde några av de kryddodlingar Santa Maria
handlar med, trots
att de finns i Indien, Thailand, Malaysia,
Indonesien
och Sri
Lanka. Kryddodlingarna ligger nämligen som
regel högre upp,
inte direkt vid kusterna.
|

Pepparskörd
|
 |
Även om Vanja älskar sitt
jobb förklarar hon att det inte är fullt så kul
som folk tror. Resorna är späckade med arbete och studiebesök
från morgon till kväll. Bara i undantagsfall finns
tid för något enstaka besök till något museum
eller någon marknad. Ofta sitter hon ensam på hotellrummet
och äter eftersom kulturskillnader inte tillåter att
en kvinna äter ensam på restaurang. Tidsomställningen
gör sitt till, och ofta tar det ett par veckor innan man är
utvilad när man väl är tillbaka.
- Men nu har jag inte varit ute
på två månader, så nu
börjar jag snart klättra på väggarna här på kontoret,
avslutar Vanja och skrattar. |
|
|